Det klirrade till ordentligt i glashuset häromdagen, då Socialdemokraterna i en annonskampanj hängde ut Filippa och Fredrik Reinfeldts privatekonomi. Det uppges att såväl partiledare Mona Sahlin som partisekreterare Ibrahim Baylan ansåg att detta var helt i sin ordning. Då kan den förstnämnda rimligen inte ha något emot att hennes egna ekonomiska förehavanden granskas eller kanske rättare rekapituleras.
Så låt oss titta något på Mona Sahlins sätt att handskas med penningar och penningars värde. Och det gäller alls inte endast statsministerkandidatens faiblesse för ett visst schweiziskt chokladfabrikat.
Det var i våras som finansmarknadsminister Mats Odell (KD) raljerade om den rödgröna oppositionens "Tobleronepolitik". Han menade då en vilja att spendera mycket pengar utan att vara så noga med hur det skulle betalas. Ursprungligen var det Mona Sahlin själv som tog upp Tobleronen - det var i själva verket två - i syfte att visa hur obetydlig den "affär" hon just råkat in i för 15 år sedan var. Men det var mycket mer än bara en eller två schweiziska chokladbitar saken gällde.
Dåvarande arbetsmarknadsministern Mona Sahlin hade använt sitt tjänstekreditkort för privata utlägg om 53 174 kronor - till hyrbilar, kläder, mat och annat. När Sahlin-affären detonerade i media hade Sahlins skulder till staten ännu ej reglerats, något som dock skedde senare. Vad affären Sahlin framförallt visade var naturligtvis inte att hon hade inhandlat ett par bitar Toblerone samt annat smått och gott, utan att hon inte hade någon som helst styrsel på sin privata ekonomi.
Den borgerliga tidskriften Contras C. G. Holm (4/2010) konstaterar: "Hon var också genuint slarvig med sina räkningar. Parkeringsböterna var legio och de betalades inte, de hamnade hos kronofogden. Hon betalade inte dagisavgifterna i tid, men Nacka kommun skickade inte sådana räkningar till kronofogden. De bara samlades på en allt högre hög. Bilen fick körförbud (1993), men trots det ackumulerades nya parkeringsböter. TV-licensen betalades inte, något som under de första veckorna av Fredrik Reinfeldts regering kostade två ministrar...jobben."
Mona Sahlin har vidare i ett känt uttalande sagt att "det är häftigt att betala skatt." Trots detta har hon bland annat funnit för gott att anlita en svart dagmamma.
Efter allt ståhej valde Sahlin, förståeligt nog, att ta en så kallad time-out och åkte på en efterlängtad semester med make och telningar. Det var bara det att färden ställdes till exklusiva Mauritius. Reseräkningen stod makarna Sahlin själva för. Dock visade det sig att det var skattebetalarna som fått stå för de kostnader en medföljande assistent och tvenne SÄPO-vakter genererade. Efter detta drog även sossepartiet öronen åt sig, och "folkliga Mona" blev aldrig aktuell som efterträdare till Ingvar Carlsson på partiledarposten - denna gick i stället till Göran Persson.
Det dröjde tre år innan fru Sahlin ånyo fick förtroendet att ingå som statsråd i en (S)-regering, dock inte som departementschef. Under mellanperioden hade Sahlin prövat lyckan som egenföretagare - den huvudsakliga verksamheten bestod i att Sahlin höll föredrag och deltog i debatter av skilda slag. Hon skötte emellertid inte det egna företaget bättre än att det tvingades gå i konkurs år 2000.
Det var alltså ingalunda slut på "affärerna" sedan Mona Sahlin återtinträtt i (S)-regeringen 1998. Året efter hade inte färre än 32 obetalda parkeringsböter samlats på hög hos en aktör Mona var väl förtrogen med sedan tidigare, nämligen kronofogden. Inte heller lyckades hon betala restskatten om 30 000 kronor i tid, varför även den fann vägen till kronofogdemyndigheten. Sista (eller skall vi säga senaste)mellanhavandet med nämnda myndighet hade Mona Sahlin 2002, och då gällde ärendet obetald TV-licens. Samma år fick hon böter för att ha kört med obeskattad bil.
Så sent som 2009 hade Mona Sahlin körförbud på sin bil. Den hade inte klarat besiktning och angivna åtgärder i tid. Mona Sahlin har försäkrat att hon inte använde bilen då den var belagd med körförbud...
Till Sahlins alla tveksamma göranden och låtanden skall även läggas att hon glömde kvar hemliga handlingar (propositionsutkast) när hon var ute på vift på en restaurang vid Stureplan tillsammans med väninnan/journalisten Annica Hagström. Monas dotter Ann-Sophie fick slutligen en eftertraktad praktikanttjänst vid Sveriges ambassad i Washington, D. C. 2006; tjänsten hade aldrig utlysts i enlighet med föreliggande statliga regler.
Jag ber om tillgift om jag tar läsarnas tid i anspråk med uppgifter som redan är allmänt kända. I anledning av (S)-kampanjen mot paret Reinfeldts ekonomiska affärer - som jag i och för sig inte ser någon anledning att ta i försvar - tycker jag dock det finns skäl att erinra om den tvivelaktiga meritlista partiledare Mona Sahlin själv har.
Trots allt rör det sig här om en person som inom ett par veckor kan vara vald till vår nya statsminister.
Till Mauritius ställdes färden...
